Att resa är härligt, men också utmanande. Invanda mönster och rutiner vänds upp och ner. Du förväntas anpassa dig och omfamna omställningen och uppleva den med all dess charm. Men det kan väcka upp känslor av frustration och förvirring och du blir plötsligt så medveten om dina dagliga mönster och förväntningar. Hur bekvämt det är att själv få bestämma och följa din kropp och dess humör.
 
Igår gjorde vi något spännande. Då kultur, mat och ätande är något som facinerar mig mycket hade vi bokat in en kulturell mattur runt om i Lissabons kulinariska värld. En utmaning, en fröjd, ren skär njutning  men också då alla ens egna preferenser bör stå åt sidan för att med öppna sinnen ta sig an vad någon annan förberett åt dig, och för att kunna få ut mesta möjliga av turen.
Dock hade jag sagt till om att kött och mjölkprodukter var två saker jag absolut avstod ifrån, vilket hade givit de två arrangerande kvinnorna något att bita i, men de hade också kommit fram med flera goda alternativ till vegetarianen  som undantagsvis njuter av fisk, skaldjur och en bit gluten.
 
Förstå mig nu rätt. Jag njöt och uppskattade turen i fulla drag, Det åt och mumsades och vi besökte flera av Lissabons, för turister okända, vattenhål för traditionell mat. Det var spännande och gott. Men just här får också ens personliga preferenser stå åt sidan. För oändliga smakuppleverser har också en baksida för den känsliga.
Symtomen heter trötthet, såriga läppar, osläckbar törst och en kropp som dagen efter känns som en skumgummisvamp på grund av allt salt maten försetts med också orsakar att kroppen håller på vätska. '
 
Jag ä medveten om att jag kan låta grinig, även om det verkligen inte är min avsikt. Smällar man får ta, heter det. Det blir för mig, för det första så tydligt hur mina invanda mönster och preferenser ser ut. Istället för att gå i taket (så jag tidigare brukade reagera) gjorde jag något konstruktivt.
 
Istället för att vid kvällstid besöka en mysig restaurang och njuta av ännu mer mat, som för övrigt skulle spä på de oönskade kroppsliga besvären, satte vi oss på ett torg och upplevde hur balanserande effekt en liter färska jordgubbar kan ha på ett sinne ur balans.
 
Efter en nap på hotellrummet avslutades dagen på ett ställe som erbjöd precis vad vi behövde, och inte mycket mer än så. En lokal med sterilt vita väggar, plaststolar och allt för upplyst för att kallas mysbelysning, men vad de erbjöd var en tallrik med gröna blad och färska grönsaker till en rimlig peng. Här kunde man själv peka och ha kontroll över precis varenda ingrediens på tallriken,
Medan jag åt denna enkla sallad fylldes jag av en otrolig tacksamhet över hur lyckligt lottad jag är. I min vardag har jag både möjlighet och kunskap som gör att jag varje dag får njuta av den mat jag vill och som dessutom får mig att må bra och känna mig mätt, nöjd och frisk. Så istället för att känna mig missnöjd över salladens otillräcklighet i kvalitet och kvantitet, så kände jag mig tacksam och nöjd.
 
Hur fantastiskt är det inte att få lov att ha den makten över sitt eget liv...
Möjligheten till valfrihet :)
 
En enkel sallad.
 
Lucy och Célia visar oss runt på matmarknaden
Härliga grönsaker i en liten ekobutik
 
Ekologiska apelsiner till det fantastiska priset 1 euro/kilo!
 
Suckling pig sandwich (inte min) och en härlig färskpressad juice av ananas och mynta 
 
Jag i en otroligt vacker park i orten Cascais

Hej från ett härligt Lissabon! Vi ses på hemmaplan :)
 
Lissabon, grönt, hälsa, resa, tankar om mat, äta ute,

Kommentera

Publiceras ej