Jag är tjej. Eller kalla det kvinna. Den ena halvan av människosläktet, den halvan med tendenser att sönderanalysera minsta lilla händelse som man inte råkar förstå. Eller är det ett personlighetsdrag?
 
Igår morse hade jag sett fram emot alla de härligt mogna kiwifrukterna och sen den ståtliga, mogna ananasen som spred tropiska dofter i mitt kök. Frukost på sängen och kolla youtube-klipp (om raw food), en väldigt bra start på morgonen, trodde jag.
 
Kiwi.
 
När jag som bäst satt där och mumsade, halvvägs in i skålen med kiwi, kände jag hur det började svida på insida av läppar och tunga. Mumsade lite till och känslan kvarstod. Beslöt mig då för att slopa skalet. det kanske var det luddiga skalet som orsakade smärtan? men icke... Jag kunde inte fortsätta äta hur mycket jag än ville. Hela munnen sved och kändes brännskadad. Aj! Något nedslagen, fortsatte jag att vältra mig i inspirerande filmer, drack lite vatten och tänkte att det skulle gå över. När jag väl kom ut i köket stod den praktfulla skapelsen i form av en ananas där och frestade. Resonerade med mig själv och beslöt mig sedan att det kunde ju inte skada att skära upp den, konstatera dess perfektion, lukta och kanske smaka...liiite. Så det gjorde jag. Vad god den var...mogen, saftig och alldeles, alldeles underbar. Det spelade ingen roll att det sved, jag mumsade njutfullt vidare med slutna ögon. När jag sedan öppnade den igen inser jag att det blöder från munnen, och det är inte lite. Blodspår på ananasen. Där och då förstår jag att det är dags att ge upp. Det blir ingen mer frukt för mig den dagen...
 
Blodig ananas. En förrädisk skönhet.
 
 
Så varför hände då detta mig? Jag har några teorier och jag tänker INTE dela med mig utav ALLA. Ibland varken orkar jag, eller vill förstå. Mig veterligen är somliga överkänsliga för vissa frukter, däribland ananas och kiwi. Jag har tidigare upplevt att omogna frukter kan orsaka irritation. Men denna gång var frukterna både mogna och ekologiska. Samtidigt har jag ju en bakgrund lika lång som mitt liv där oförklarlig födoämneskänslighet gått som en röd tråd, men jag trodde det var slut med det. Ack nej. Eller överdoserade jag? Hade jag otur? Var det något fel på frukten? Jag vet inte. Vissa saker bara händer... För hur var det nu? Jag skulle ju inte analysera!
 
Resten av dagen var mitt matintag väldigt begränsat, men något som slank ner utan besvär var min hemgjorda blandning av kornkaffe. För vissa kaffeälskare där ute kanske det låter oaptitligt. Men jag kan berätta att det är kulinarisk fröjd för min gom. Kornkaffe är som snabbkaffe men koffeinfritt och gjort på rostat korn och råg. Jag blandar två teskedar kornkaffe med en tesked carobpulver och en gnutta kanel med hett vatten. Rör runt och fyller resterande del av koppen med rismjölk eller annat mjölksubstitut. Ibland slinker det även ner lite stevia eller kokospalmsocker. Som en varm kaffe-choklad för den som vill undvika stimulantia och för alla andra :)
 
 
Kornkaffe delux.
 
 
Så till dagens svårföklarade upplevelse... Jag beställde kaffe på Riccos inför dagens jobbpass. Jag är vanligtvis den krångliga som. om det över huvudtaget skall vara kaffe helst dricker koffeinfritt med massor av skummad mandelmjölk, men svårt att hitta och tar då next-best : sojamjölk. Helst ekologisk, annars tar man ju vad som erbjuds. Tråkigt nog är det svårt att hitta och alltid omotiverat dyrt. Senaste gången gick det loss på 45 danska för en cappuccino. Men vad gör man inte för att få njuta av en kaffe i solen.
Så när jag slår mig ner och sippar på min kaffe frågar mig själv - Varför beställde jag en helt vanlig kaffe? Jag vet inte, men det var rätt gott och jag nöjer mig med den förklaringen idag :)
 
Njut av solen och ha en skön dag !
80/10/10, Riccos, allergier, café, choklad, egna recept, grön mat, hälsa, inspiration, kornkaffe, raw food, tankar om mat, Överkänslighet, äta ute,

Kommentera

Publiceras ej